Antikvanti

Henrik Johansson

1984

Ja, jag har alltså börjat sitta på Hattifnatti igen. Jag hävdar att lokalen heter Antikvanti, min son hävdar att den heter Hattifnatti, så då får det väl bli så. Det har varit en paus. Jag och innehavaren … ja, det var en paus, men nu sitter jag här igen. Under den tid jag suttit så har grannbutiken blivit något annat två gånger. Först var det en engelsk bokhandel, sedan vintagekläder från Paris (vintage är alltså begagnat) och nu är det barnkläder. Jag har hälsat, men inte sagt mitt namn. Jag tänkte, med en viss regelbundenhet, skriva något som kanske blir kåserande, kanske en arbetsdag, kanske bittra betraktelser. Butikerna har bytts ut. Antikvariatet består. Gott så. Jag har lovat ägaren att hålla öppet medan jag sitter här och pluggar och skriver på min nästa roman, men för att avskräcka eventuella kunder går jag nu ut med att om man vågar sig över trösklarna kan man mycket väl bli omskriven. Så nu vet ni det.

Den första dagen jag satt här fanns en låda bredvid mig med vin och ett tiotal Breznak, ett tjeckiskt öl, samt en flaska Beefeaters Gin. Innehavaren, Jacob Andersson, har nu tagit bort ölen och vinet. Det känns som en missförtroendeförklaring. Som om han tror att jag ska sitta här och dricka öl i träningskläder. Jag borde egentligen dricka gin för att hämnas. Det finns tonic på Coop om man vill vara fin i kanten. Gin rent får mig alltid att tänka på 1984 av George Orwell. Där får han sin dystopiska gin att likna något grått och trögflytande. Jag misstänker att det för många britter var en viktig aspekt till varför den blev en storsäljare. Den skräckfyllda tanken att GIN skulle förvandlas till en vidrig sörja var i själva verket en långt mer skrämmande tanke än storebrorssamhället. Nu är jag tvungen att se om 1984 finns i bokhyllorna. Det gör den. Det är upplagan med ögonen. Jag undrar varför den svenska titeln skrivs med siffror istället för med bokstäver som originalet. Men det tänker jag inte ta reda på för okunnighet är styrka.